.

Då var snart onsdagen redan över. Veckan har gått relativt fort hittills vilket känns skönt.
Igår och idag har jag spenderat förmiddagen på öppna förskolan, alltid lika trevligt att träffa andra föräldrar och barn. Men framförallt är det ju superroligt för Isabelle att busa av sig. Idag var hon jätte kramsugen å jagade hennes favorit Sammy, vilket han verkade gilla ;)

Nu blir det en lugn kväll, sambon kommer hem vid femtiden och har hans söta dotter Linnéa med sig som ska sova hos oss en natt ;)

Längtar som bara den till helgen, för på lördag åker jag och min älskling på en kryssning till Helsingfors...barnfria ;) kommer bli underbart samtidigt som man även kommer känna saknad...bara lämnat bort Isabelle över 2 nätter en gång tidigare, men det ska nog gå bra.

Imorgon blir det nog öppna förskolan igen...fast på eftermiddagen denna gång ;)

Love and Kisses!

Jag använder sällan handväska sedan jag fick Isabelle. Så förvarar allt jag behöver i skötväskan och jackfickan.

I skötväskan:
Hemma nycklar
bljöjor
extra kläder till issie
våtservetter
välling doserare
nappflaska
napp
plastsked
ev burkmat
handsfree
lapsyl
spegel

Oftas i min jackficka:
Visakort
körkortet
icakort
mobil

5-krona: bra att ha om man ev behöver in på toa å byta blöja.

Då var det dags för dagens sanning och den handlar om att berätta om sina syskon. Jag har två storebröder som är tvåäggstvillingar och är 31 år gamla. Tyvärr har jag inga bilder på dem, men en sak är säker dem är nog dem mest omaka tvillingpar jag träffat.

Daniel arbetar som Personlig assistent sedan några år tillbaka och verkar trivas riktigt bra med det. Han är väl den "pratsamme" av dem om man säger så. Är väldigt sportintresserad iaf när det kommer till att titta på sport, men utövar ingen speciell aktivitet. Är en väldigt glad, rolig och social människa.

Christoffer arbetar på Scania och är väldigt teknisk och lugn av sig. Har ett stort intresse av fiske. Finns inte så mycket mer att säga om mina bröder förutom att dem är världens bästa bröder som alltid ställer upp när det är nåt.

Älskar er!

Jag vet faktiskt inte exakt vad jag tror på. Jag är inte speciellt kyrklig av mig och spenderar mina söndagar eller några andra dagar i kyrkan. Men jag tror absolut på något. Jag tror att det finns ett liv efter döden, känns så meningslöst om allt bara skulle ta slut så fort man dör. Jag tror man föds på nytt eller att man kommer till ett ställe där alla bortgångna håller till! Låter kanske larvigt, men jag hoppas verkligen att min tro är rätt haha.

Det allra största och underbaraste ögonblick en människa kan uppleva måste vara att få barn. Enligt min åsikt finns det inget större. Det är verkligen en kärlek och känsla som jag inte trodde fanns. Kärleken till ens barn är verkligen den största man kan ha.

Jag var faktiskt aldrig riktigt orolig inför min förlossning, men självklart hade man sina funderingar om hur det skulle vara och kännas. Tänkte berätta lite om dem bästa men ändå jobbigaste 48 timmarna i mitt liv.

Det var en måndag kväll runt sex tiden som jag började känna av lätta värkar, trodde inte att det var nåt speciellt med just dessa värkar så la mig bara ner för att vila å se om dem gick över. Tog väl ca 2 timmar innan jag förstod att det är nog början på värkarbetet. Ringde förlossnings avdelning för att höra vad dem ansåg att jag skulle göra eftersom jag hade fått diagnosen havandeskaps förgiftning 1 månad tidigare och var tvungen att lämna blodprov och lyssna på barnets hjärtljud dagligen så ville dem att jag skulle ringa så fort jag trodde nåt var påväg att hända.
Dem bad mig att bara försöka vila så mycket som möjligt och komma in som planerat klockan 07:00 på tisdagmorgonen om värkarna inte blev ännu starkare å intensivare. Den natten sov jag inte en blund, hann liksom inte somna emellan värkarna och dem var för smärtfulla för att sova igenom. Klockan 07:00 befann jag mig på sjukhuset och dem undersökte mig och konstaterade att det var dags för mig att förflyttas till ett förlossningsrum. Från klockan 12:00 på tisdag förmiddagen låg jag i mitt förlossningsrum och värkarna blev allt starkare.

Fram på eftermiddagen blev dem så smärtfulla att jag tog hjälp av lustgasen för att ta mig igenom vissa värkar. Sen fick jag även epiudral insatt, men minns knappt nåt av när dem satte in nålen i ryggen på mig. Hade hört så mycket historier om hur ont det skulle göra med att få epiudral, men jag kände det knappt pga en stor och smärtasam värk.

När klockan slog 22:25 bad dem mig att börja krysta och jag krystade ca 3-4 krystningar under varje värk.  22:45 tittade min underbara flicka ut.
Måste säga att min förlossning var verkligen rena drömmen, självklart hade jag ont och var trött men tyckte trots allt att allt gick rätt snabbt och smidigt.
Är väldigt tacksam över att jag hade lärt känna nästa alla barnmorskor under den måndaden jag varit där och blivit in och utlagd lite hit å dit pga havendeskaps förgiftningen. Var riktiigt skönt att kunna dem flestas namn och veta hur dem arbetar mm.

Detta är verkligen mitt livs bästa ögonblick och jag hoppas på att få uppleva det åtminstone en gång till.



     

Denna sanning handlar om gårdagen eftersom jag inte då hann att skriva någon sanning pga vår inflyttningsfest.

Dagen började med att jag tog en sväng in till Södertälje, för att lämna över min dotter till mina föräldrar som är snälla och ställt upp som barnvakt över lördag - söndag.
Sen var det bara att bege sig mot Gnesta igen för att plocka upp min kära sambo som under tiden jag varit i Södertälje sett till att städa här hemma.

Blev en sväng till Nyköping för att storhandla in för kommande vecka. Väl hemma igen så var det bara att hoppa in i duschen för vid sextiden dök våra gäster upp. Vi hade sedan en tid tillbakat beslutat oss för att ha en inflyttningsfest och lyckad blev den, kom väl i säng vid tre tiden.

Nej nu är det lite bråttom, ska in till tälje för att hämta hem min prinsessa, saknat henne!

Kärlek för mig är så många olika känslor. Kärleken man har för sin familj, släkt, pojkvän, vänner och framförallt sina barn. Man älskar dem alla fast på olika sätt. Innan jag fick Isabelle förstod man verkligen inte vilken stor kärlek man har till sitt barn, man gör verkligen allt för dem och kärleken är ändlös.

Sen kommer det till förhållanden, jag har haft några st och verkligen trott jag älskat personerna i fråga, men om jag jämför kärleken jag har för min nuvarande pojkvän/sambo Markus till dem andra så inser jag att det var inte äkta kärlek tidigare. Det jag har med Markus, har jag aldrig känt tidigare och jag hoppas att känslan håller i sig förevigt.

Kärlek för mig är att ha människor jag älskar omkring mig!

Att presentera mina föräldrar blir en av dem lättaste sanningarna. Vi börjar med min kära far som föddes 1947 och heter Jörgen. Han föddes någonstans nere i Skåne och var min farmors tredje barn. Vid fem års ålder bestämde sig min kära farmor att ta barnen med sig för att flytta upp till stockholm och så blev det och växte upp i Huddinge.  Idag är min pappa förtidspensionerad men arbetar lite extra som kyrkovaktmästare bla. Tidigare arbetade han som elektriker för Siemens.  Vid 25 års ålder träffade han min mamma som var hans lillasyster bästa vän.

Då var det dags för mamma, Rose-marie är hennes namn och hon är uppväxt i Huddinge med sin lillasyster och deras föräldrar, föddes 1954. Min kära mor gillar att ha många bollar i luften och jag vet faktiskt inte hur många olika arbeten hon har. Hon arbetar bla inom det politiska i Södertälje, men även på försäkringskassan i sthlm. Mellan dem två jobben så sitter hon i massa nämder och är kyrkordförande.

Mina föräldrar gifte sig 1979 och har levt lyckliga i 32 års tid. Båda mina föräldrar har alltid ställt upp för mig och även fast jag inte alltid erkänner det så är jag bortskämd ;) Känner mig väldigt lyckligt lottad att just dem vart mina föräldrar.

Älskar er Mamsen å papsen!!